Gavin DeGraw och Colbie Caillat i Central Park 2/5 2012

I Lördags var det äntligen dags för dagen vi väntat på så länge. Nämligen konsert i Central Park.  Jag och Maria åkte in så vi var inne kring lunch, där vi satte oss direkt i kön och hade picknick. Det spöregnade när vi vaknade men så fort tåget anlände i New York var det sol och 26 grader varmt. Helt perfekt!

(Och jag får lov att be om ursäkt för de konstiga vita rutorna runt bilderna, men sängen ropar så jag får fixa det en annan dag!)

Maria är av det ljusare slaget så hon körde både med solkräm och 'sol paraply'.  Vissa som gick förbi våran picknick skrattade och kommenterade att vi var 'väl förberedda' för dagen. Och det var vi, absolut. 

Detta var Marias första stora konsert, så vi gick all in och ville komma långt fram.

Det kom en  himlans massa folk bakom oss i kön, så vi var nöjda över våran tidiga picknick. Första raden, blev det !!

Sedan kom Emma från Piteå med sin syster förbi, och därefter  kom en tjej som heter Ida som är Au Pair i Darien.  Sedan blev det mesta köande och väntande ..

.. och lite mer väntande framför scenen. Som tur var så var det snäll publik så man fick sitta ner och vila lite.

Andy Grammer var förband. Hade aldrig hört talas om karln, men det var trevligt ändå.

Han hoppade ner i publiken och folk blev lite galna.

Himlen var blå och solen sken och just då kunde nog knappt något alls vara bättre.

Colbie Caillat var näst ut och hon är tydligen mer känd än man tror. Vissa hade kommit för att kolla bara på henne, och hon var faktiskt himla himla bra. Man kunde fler låtar än man trott och dessutom vad hon dö-fin i håret. Åh!

Sedan sjöng hon låten Lucky med Andy Grammer (egentligen sjungs den med Jason Mraz) och det var superfint. Det är ju min och Harpas låt, så jag saknade sönder mig lite ..

.. men jag kom snabbt på andra tankar när denna karln kom ut på scen. 

Han hade en himla bra playlist denna konserten. Dock spelade han inte Where Your Are, vilket gjorde mig ledsen, men det vägde han upp sedan med att spela låtar från hans akustiska skiva. HIMLAR var fint!

Vi kom som sagt fram till New York vid 12 och sedan var konserten över vid 22 någon gång. Så tio timmars föväntande, ätande, klappande, skrikande, tillbakahållande av tårarna och sjungade senare satte vi oss helt utmattade på ett tåg tillbaka till Westport. Utmattade, men lyckliga. Det finns inte ord för hur bra han är, den där Gavin DeGraw.